letthereberock

Det första man gör när man kommer hem efter typ en arbetsdag? Jo, man tar av sig bh:n och byter ut jeansen till mjukisbrallor. Det är så jäla skönt! Om alla ändå kunde använda mjukisbrallor till vardags, hur nice skulle inte det vara på en skala 1-10? High five till den som uppfann mjukisbraxorna! Snart blire sköninglov, samt Halloweenfirande och firande av morfar jao!

Nu har vi diskuterat på arbetsplatsen om kollegialt lärande, liksom klassrumsbesök kolleger emellan. Tycker jag att det är bra? Vad finns det annars för alternativ? Det är super att se fler pedagoger i sin undervisning, och man kan ta del av andras erfarenheter på det sättet. MEN, finns det inte annat skolan kan satsa på istället? Huvudsyftet med detta tyckte jag då att man främst tittar på hur man fångar upp elevernas intresse. Trust me, man har testat hundra olika sätt för det här. Det var som en på skolan sa: "alla som vill bli föräldrar borde gå en utbildning i hur man är en bra förälder".Ja men faktiskt lite så är det just nu. Barn vet varken ut eller in. Föräldrar sätter inte krav osv utan lägger mycket över uppfostransdelen på oss lärare. Det går väldigt mycket tid åt att säga åt elever som inte sköter sig snarare än till undervisning. Eftersom skolvärlden är så pass fjanting idag, man får knappt ta tag i någon utan att det ska anmälas hit och dit. Till er föräldrar, uppfostra era barn! Till oss lärare, ta tillbaka makten! Så kommer det nog lösa sig ska ni se...

..jag aldrig drömt förut. Drömde att jag träffade Lasse Kronér, min största idol. Helt awesome!

 

Håller på att läsa en artikel om elevers psykiska hälsa och Sverige är främst det land där elever bara mår sämre och sämre med följ av stress, diagnoser etc. Jag tror mycket på det artikeln säger som kan vara en av anledningarna till att barn idag mår sämre än förut. En forskare och läkare säger att ökad väldärd har lett till orealistiska krav på ett perfekt liv, utan motstånd och svårigheter. Detta leder till ett överbeskydd mot potentiella faror och minskad tolerans mot obehag, vilket medför normala inslag i livet som stress och nedstämdhet ses som sjukdomstillstånd. Barn behöver öva på att hantera motgångar. Nu för tiden ska alla elever gå ut gymnasiet medan för kanske 40 år sedan var det bara 30 % som tog studenten. Skolorna måste ha lärarledda lektioner. Elever måste få visat för sig vad som förväntas samt vad dom ska göra. Barn utsätts idag för alltför många valmöjligheter vilket leder till exempelvis stress. 

Jag älskar verkligen hösten! Det blir mörkare, man kan tända ljus på kvällarna, man sover bättre. Mest av allt så blir man så himla baksugen! Samma när det är december och kring advent. Då vill man bara baka i massor. Snart blir det till att baka kanelbullar då jag har varit sugen på det i flera veckor. Som sagt, det är nåt med hösten som får en att bli lite på allerten. 

 

 

 

Mitt tidigare inlägg ang våldtäkter/ensamkommande flyktingbarn har berört vissa personer och därför valt att ta bort det inlägget. Det gick till och med så långt att en person har ring ett samtal till min chef och skvallrat om mina åsikter. Jag ber om ursäkt om du tog illa upp kring det jag skrev. Jag skulle vilja veta vad ditt syfte med samtalet till min chef var? Varför gick du bakom min rygg och inte pratade med mig istället? Du som ringde har antagligen fått en fel uppfattning om vem jag är och vad jag står för. 

...in my ass!

 

Skulle bara vilja säga att rektorer/chefer där ute inte är mån om sina lärare som finns. Har principt behövt jaga er för att få ett svar efter intervju. Inte undra på att man tappar intresse. Inte okej!!!

 

 

 

 

 

Öva upp din självmedkänsla:

 

1. Gör avslappningsövningar. Slappna av i kroppdsel efter kroppsdel.

 

2. Fokusera på dina andetag. 

 

3. Fråga dig själv: vad vill jag? Många är ovana att fokusera på vad vi vill och behöver. Genom att ta kontakt med dina behov visar du dig själv att du tycker om dig själv.

 

4. Tillåt dina tankar och känslor. Ofta försöker vi komma undan jobbiga känslor genom att ha fullt upp. Slappna av och acceptera det som är och var mer förlåtande gentemot dig själv.

 

5. Var med omtänksamma människor. Vi skapar mycket av vår självbild i samvaron med andra. Prioritera människor som uppskattar dig och ger dig energi.

 

6. Självomhändertagande ger energi. Aktiv vila av olika slag som ger oss energi, är oerhört viktigt för hur vi mår. Ex se en film, jobba i trädgården. 

 

 

Funkar skitbra när allt inte riktigt är på topp. 

Jag & Amanda pratade i fredags om varför prestation är så viktigt för de flesta människor idag. Som om att livet handlar om att ha mål att uppnå. Liksom varför får man inte arbeta med något man tycker om och sedan kanske arbeta med det hela sitt liv utan att få kommentarer såsom "när ska du arbeta dig vidare eller uppåt". Varför söker folk alltid efter utmaningar hos sig själva? Det är inte viktigt att bevisa någonting för att man ska kunna vara lycklig. Livet handlar om att ta vara på tiden, leva livet så att säga. Var med människor som gör en lycklig. Skit i vad alla andra tycker. Är du lugn? Tar du inte alltid för dig på möten, är du den som sitter i bakgrunden och lyssnar till vad folk har att säga? Ja, fortsätt så! Det finns alltför många av det andra slaget och får dom någonsin höra att dom snackar för mycket? Nej det är alltid vi som inte alltid syns som ska ändra på oss och ta för oss. Varför? Vad gör det er att vi inte behöver bevisa någonting hela hela hela tiden!? Känner ibland att det yrket jag har valt inte passar mig då pressen av att man ska vara så engegerad i allt och alla och sån är inte jag. Brinner man för något och gör något av det, ja då är man duktig. Aldrig får man kredd för att man "bara gör sitt jobb".

Jag sitter och läser på nätet om kvinnor som lämnar män, till män: få kvinnor lämnar ett levande förhållande. 70% av alla separationer är pga kvinnans initiativ. Mannen kanske säger att "men jag har ju gjort allt för henne". Det handlar inte prestationer enligt mig. Det handlar om att vara närvarande, vad får exempelvis min partner att bli glad och le. Man kan göra allt för en annan person men samtidigt vara känslomässigt inkompetent. Kärlek handlar inte om att ställa upp att skjutsa etc. Det kan likväl en kompis göra. Kärlek är någonting helt annat. Jag känner allt oftare att det känns ovärt att träffa vissa människor eftersom deras telefon upptar stora delar av tiden man träffar dom. Alltså är dom inte intresserad av att träffa mig eller höra vad jag har att säga, så varför ska jag umgås med någon som bara tar min energi? Vi har så svårt att visa känslor och vara närvarande vilket är sjukt trist. Jag minns aldrig att man satt med telefonen när man var yngre och umgicks med vänner. Vad gjorde man då? Jo man gick på promenader och snackade, lekte, spelade fotboll/basket, tittade på film, läste i kamratposten eller OKEJ. Man verkligen umgicks! Vad får man höra av barnen i skolan idag? Jo, det och det spelet på I-paden är roligt. Är ni aldrig ute och leker? Nej. Herregud! Vad är det som händer? Jag var ute och lekte tills jag började åk 7.

 

Nu spårade det ur lite men det här har lett till att man inte uppmärksammar den andre personens känslor. Hur gjorde ni i börjar på erat förhållande? Satt man inte och pratade i timmar? Visst är det härligt när dom stunderna kommer? När man bara pratar & pratar och det tar aldrig slut. Då känner man sig verkligen sedd och uppskattad för den man är. Så snälla befolkningen, se varandra. Prata med varandra. Kramas. Pussas. Hånglas. Gör vad fan ni vill men ta och släpp den där dumma saken som hindrar kärleken! <3

Nu har äntligen vårvädret kommit. Det är sådär lagom temperatur, behöver faktiskt inte bli varmare tycker jag. Men nu till den stora frågan, när kommer beskedet från arbetsintervjun jag var på för inte allt för länge sedan? Blir helt galen av att behöva vänta på svar. Vill veta nu, nu, nu!!! Nej, nu blir det game of thrones, tjarå!

 

 

Alltför sällan lyssnar jag på sköningmusik som jag alltid gjorde förr som exempelvis Dire Straits. Finns hur mycket bra skit som helst! Listar nedan på bra skit helt enkelt:

 

Thin Lizzy

Genesis

Poison

Eric Clapton

Bad Company

Mötley Crue

Alannah Myles

Nickelback

Aerosmith

 

 

Som jag & Micke ibland bara skulle vilja ta vårat pick och pack och flytta till USA. Vi ska definitivt åka dit inom en snar framtid. Sedan Parneviks började sändas på tv lockar USA allt mer och mer. Ibland önskar jag att jag vore född där. Tänk att få gå i skolan där, liksom alla sporter man kan välja på. Basket, baseball, cheerleading, hockey etc. Hur nice vore inte  det om en sådan tradition skulle komma till Sverige!

 

Jag har börjat tröttnat allt mer på det här landet. Jag älskar dess natur, hur vi faktiskt värnar om den men det är folket som jag bara vill spy på. Alla ska jämt vara så himla duktiga, bry sig för mycket om vad andra gör, hur man är eller vad man tycker. Allt går till en sådan överdrift! Om jag säger att vi tar in alltför mycket folk till Sverige, detta leder ju till bostadsbrist, överfulla klassrum, mindre pengar till viktiga saker såsom sjukvård och skola. Är jag rasist då? Är jag rasist om jag säger att vi satsar på fel saker? Vad händer med mitt barn när han blir stor? Kommer han ens kunna flytta hemifrån? Kommer det att finnas lediga jobb?

 

Sverige är ett fjantland som inte vågar säga nej till någonting. Som sagt, vi ska alltid hjälpa andra och inte oss själva. Man ser inte till dess konsekvener för att man är för feg att vara sig själv...

Har försökt och försökt ta bort den här bloggen men har inte lyckats. Är det så här med nätet, finns allting kvar för evigt? Kanske ska jag ta den här sidan till att skriva av mig alla tankar som snurrar i mitt huvud just nu. 

 

Just nu är det inte som det brukar vara i min kropp. Den vill inte samarbeta. Kampen mot viktuppgång fortsätter och den gnager mig dag ut och dag in. Tänker ständigt på att jag måste äta där och då för jag får ju inte missa någon måltid. Jag intar näringsdrycker som får min mage att prostestera. Allt är åt helvete i min hjärna. Den vill inte heller samarbeta. Har tappat bort mig själv på vägen. Var har min starka sida tagit vägen? Hur finner jag den igen? Har aldig fallit för grupptryck, alltid varit mig själv. Nu behöver jag kämpa för att hitta tillbaka till mitt riktiga jag. Är så less!!!

Let the sunlight in
You might never get this chance again
So take a deep breath and hold it in
And you should take a picture
Cause you might never see me again
I said take a deep breath and hold it in

Because you're not in love
There's no way you possibly could
You shouldn't even like this
You just like the way it looks
If this is the end, and what's done is done
Then I wont have to keep hurting anyone

So let the wind take its course over everything
You have no control when it's out of your hands
You should take a minute for it all to settle in
I said take a deep breath and hold it in

Because you're not in love
There's no way you possibly could
You shouldn't even like this
You just like the way it looks
If this is the end, and what's done is done
Then I wont have to keep hurting anyone

Let the sunlight in
You better get as much as you can
Cause you might never feel the same again
And take the wind, let it blow away everything
I said take a deep breath and hold it in

Because you're not in love
There's no way you possibly could
You shouldn't even like this
You just like the way it looks
If this is the end, and what's done is done
Then I wont have to keep hurting anyone

Ibland önskar jag att jag var ett djur. Jag vet däremot inte vilket. Kanske ett djur som är någorlunda smart men som inte har den hjärnkapaciteten som vi människor har. Att bara gå på instinkt och lita på magkänslan. Som människa tycker jag att vi överanalyserar allt i princip i situationer där vi möter på motstånd. Vi ska alltid tänka varför hände det? Varför hände inte det där istället? Låt bara slumpen avgöra och gå vidare. Liksom, tänk inte vad som har hänt. Tänk inte vad som kommer att hända. Tänk i nuet, såsom djuren gör. Inte för att jag tror att de kan tänka men det är just det som gör att dem bara är. Att bara vara är bland det bästa som finns!

En liten uppsats om kor som är skriven av en lågstadieelev.

 

Kon har sju sidor. Den översta sidan - den nedersta sidan - den främre sidan - den bakre sidan - den ena sidan - den andra sidan - och den invändiga sidan.

På den främsta sidan sitter huvudet ... och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kallas mule. Det är nog för den säger mu.

På den bakersta sidan sitter svansen... den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.

På den översta sidan - och den ena sidan - och den andra sidan, är det bara hår. Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. När mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar blir mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra ben. Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med. Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål, men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.

Kon har gott luktsinne.... vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur och det gör kons man också.Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.

Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.

Snart har mitt sköna sportlov kommit till sin ända. Så skönt att få ha kopplat av och stänga av hjärnan för ett tag. Har somnat väldigt tidigt om kvällarna och harre vad tidigt det blir ljust ute på morgonen. Me like! Varför skulle den här skitsnön komma för? Jag vill ha vår nu tack!

 

Hur kan man sakna någon så att det känns ända ut i fingertopparna?

Just nu är kroppen totalt fuckad! Jag har tidigare i mitt liv inte förstått mig på folk som är lite stressade och spända och att det kan påverka deras liv så pass mycket. Nu förstår jag dom verkligen! Att plugga är så jäla chill jämfört med att jobba. Eller så beror det på att det är något nytt som jag aldrig har gjort tidigare. Jag tänker på jobbet nästan hela riden. Att ha en klass är som att behöva fostra en stor familj då blir det att jag tänker på eleverna även när jag kommer hem. Jag hoppas verkligen att det där går över för det tar verkligen på ens krafter då jag äter och sover sämre än vanligt vilket leder till sämre humör. Inte skön! Men snart är det sportlov, wihooo!

Vad fan är det för idiotiskt land vi lever i? Jag sitter i bilen påväg hem, återigen en våldtäkt pratas det om på nyheterna. En äldre man har våldagit en 12 årig pojke som dessutom fick en könssjukdom, och vad får han? Jo 2 års fängelse. Är det ett skämt eller? Skär av pitten på fanskapet! Hur kan man få komma undan så jävla lätt i Sverige? Är så trött på allt snack om att det är så synd om dem som utsätter folk för skitsaker. Eller nej, han/hon kan inte rå för det. Hur kan det vara synd om dom? Så det är inte synd om offret? Nej okej. Vad är det med människor egentligen? Har väldigt svårt att förstå mig på dem ibland...