Skulle bara vilja säga att rektorer/chefer där ute inte är mån om sina lärare som finns. Har principt behövt jaga er för att få ett svar efter intervju. Inte undra på att man tappar intresse. Inte okej!!!
1. Gör avslappningsövningar. Slappna av i kroppdsel efter kroppsdel.
2. Fokusera på dina andetag.
3. Fråga dig själv: vad vill jag? Många är ovana att fokusera på vad vi vill och behöver. Genom att ta kontakt med dina behov visar du dig själv att du tycker om dig själv.
4. Tillåt dina tankar och känslor. Ofta försöker vi komma undan jobbiga känslor genom att ha fullt upp. Slappna av och acceptera det som är och var mer förlåtande gentemot dig själv.
5. Var med omtänksamma människor. Vi skapar mycket av vår självbild i samvaron med andra. Prioritera människor som uppskattar dig och ger dig energi.
6. Självomhändertagande ger energi. Aktiv vila av olika slag som ger oss energi, är oerhört viktigt för hur vi mår. Ex se en film, jobba i trädgården.
Jag & Amanda pratade i fredags om varför prestation är så viktigt för de flesta människor idag. Som om att livet handlar om att ha mål att uppnå. Liksom varför får man inte arbeta med något man tycker om och sedan kanske arbeta med det hela sitt liv utan att få kommentarer såsom "när ska du arbeta dig vidare eller uppåt". Varför söker folk alltid efter utmaningar hos sig själva? Det är inte viktigt att bevisa någonting för att man ska kunna vara lycklig. Livet handlar om att ta vara på tiden, leva livet så att säga. Var med människor som gör en lycklig. Skit i vad alla andra tycker. Är du lugn? Tar du inte alltid för dig på möten, är du den som sitter i bakgrunden och lyssnar till vad folk har att säga? Ja, fortsätt så! Det finns alltför många av det andra slaget och får dom någonsin höra att dom snackar för mycket? Nej det är alltid vi som inte alltid syns som ska ändra på oss och ta för oss. Varför? Vad gör det er att vi inte behöver bevisa någonting hela hela hela tiden!? Känner ibland att det yrket jag har valt inte passar mig då pressen av att man ska vara så engegerad i allt och alla och sån är inte jag. Brinner man för något och gör något av det, ja då är man duktig. Aldrig får man kredd för att man "bara gör sitt jobb".
Jag sitter och läser på nätet om kvinnor som lämnar män, till män: få kvinnor lämnar ett levande förhållande. 70% av alla separationer är pga kvinnans initiativ. Mannen kanske säger att "men jag har ju gjort allt för henne". Det handlar inte prestationer enligt mig. Det handlar om att vara närvarande, vad får exempelvis min partner att bli glad och le. Man kan göra allt för en annan person men samtidigt vara känslomässigt inkompetent. Kärlek handlar inte om att ställa upp att skjutsa etc. Det kan likväl en kompis göra. Kärlek är någonting helt annat. Jag känner allt oftare att det känns ovärt att träffa vissa människor eftersom deras telefon upptar stora delar av tiden man träffar dom. Alltså är dom inte intresserad av att träffa mig eller höra vad jag har att säga, så varför ska jag umgås med någon som bara tar min energi? Vi har så svårt att visa känslor och vara närvarande vilket är sjukt trist. Jag minns aldrig att man satt med telefonen när man var yngre och umgicks med vänner. Vad gjorde man då? Jo man gick på promenader och snackade, lekte, spelade fotboll/basket, tittade på film, läste i kamratposten eller OKEJ. Man verkligen umgicks! Vad får man höra av barnen i skolan idag? Jo, det och det spelet på I-paden är roligt. Är ni aldrig ute och leker? Nej. Herregud! Vad är det som händer? Jag var ute och lekte tills jag började åk 7.
Nu spårade det ur lite men det här har lett till att man inte uppmärksammar den andre personens känslor. Hur gjorde ni i börjar på erat förhållande? Satt man inte och pratade i timmar? Visst är det härligt när dom stunderna kommer? När man bara pratar & pratar och det tar aldrig slut. Då känner man sig verkligen sedd och uppskattad för den man är. Så snälla befolkningen, se varandra. Prata med varandra. Kramas. Pussas. Hånglas. Gör vad fan ni vill men ta och släpp den där dumma saken som hindrar kärleken! <3
Nu har äntligen vårvädret kommit. Det är sådär lagom temperatur, behöver faktiskt inte bli varmare tycker jag. Men nu till den stora frågan, när kommer beskedet från arbetsintervjun jag var på för inte allt för länge sedan? Blir helt galen av att behöva vänta på svar. Vill veta nu, nu, nu!!! Nej, nu blir det game of thrones, tjarå!
